Utställningar på Galleri Olsson:
- 2014 "Feuerbilder"
Vart det abstrakta börjar. Vart det föreställande upphör.
I ett antal år, sedan 2009, har jag försökt ringa in och definiera vad abstrakt måleri är eller betyder. Vad som är själva definieringspunkterna för abstrakt måleri, inom vilka gränser det måste förhålla sig för att fortfarande vara betydelsebärande och inte bara estetik eller gestik. Vari det abstrakta består och vilka mentala och känslomässiga friheter och begränsningar det kräver av både konstnärerna och betraktarna, speciellt i en nutida icke-modernistisk kontext.
I ren fysisk mening är allt måleri abstrakt men det mesta abstrakta måleriet föreställande. Vad är konsthistoriskt och kulturellt betingat och vad är bara mänskligt - vad talar ordlöst och förmedlar samtidigt mänsklig erfarenhet.
Konst är ett ordlöst språk utan absolut grammatik eller rättstavningsprotokoll.
I en tid när det verbaliserbara har tolkningsföreträde är det nödvändigt att formulera ett försvar för det ordlösa, det tysta, också en möjlighet att se världen och konsten ny. Att försöka formulera en modernistisk erfarenhet i en inte längre modernistisk värld.
Som ung konststudent refererades till Cezanne och modernistiska landvinningar oftast med självgod auktoritet som inte tålde motsägelser, ett slags kvävande oformulerat koncensus. I bästa fall var det en ledsagande verksamhet genom territorier som inte lät sig förklaras med ord. De som sa sig försvara konstens ordlösa värden kunde alltför sällan formulera vare sig ett verbalt försvar eller konstnärliga arbeten som talade.
Stegvis ersattes denna hjältevurm för modernister av kontextbaserad och konceptualiserad syn på konsten, tills också tvånget att formulera sig blev till konsensus och konstens inneboende egna språk blev allt mer svårhört.
Bildkonst är ordlöst språk. Jag önskar kunna formulera det ordlösa språket.
Det råder ett formuleringsföreträde för det redan verbala, fast alla vet att konsten är tyst och i måleriet skymmer ofta det föreställande sikten för måleriet självt. Alla vacuum kräver nyformulering, verbal lika väl som praktiskt. Måleriet som språk lever mellan orden, och bra måleri får tystnaden att skälva.
Ett och ett halvt år efter branden kan jag konstatera att min kanske viktigaste erfarenhet av alla veckor I koma, minnen av drömmar, att vara vid eller over gränsen för livet, är att jag hittat tillbaka till den ordlösa närheten till färgen själv och dess inneboende språk och uttryck jag levde inuti som ung konststudent.
Thomas Henriksson, Berlin, april 2014