Monolit 2018, akryl på duk 64x61cm
Dessa tider - Skala 1:1
Det har inom fiktionen genom åren fabulerats kring det absurda i att likställa en karta med det kartlagda. Louis Carroll beskriver i sin sista bok Sylvie and Bruno Concluded(1893) en karta vars skala är en mil till milen. En av karaktärerna i berättelsen noterar att de nu använder själva landet som sin egen karta, och att det fungerar så gott som lika bra. De hade visserligen gjort en karta i full skala (1:1) som aldrig använts då bönderna i landet hade protesterat mot att den skulle läggas ut på marken och täcka hela landet, vilket skulle förhindra solljuset att nå grödorna. Så därför används istället landet i sig som karta över sig självt. Även Jorges Luis Borges beskriver under pseudonym i en mycket kort novell Del rigor en la cienciafrån 1946 hur den kartografiska vetenskapen i ett fiktivt rike tagit så extrema former att endast en karta i samma skala som riket själv är god nog. Umberto Eco utgick därefter från Borges novell i sin novell från 1995 ”Om det omöjliga i att rita en karta över Imperiet i skala 1:1”.
Målningarna i utställningen Dessa platser –Skala 1:1 är tänkta som kartor över sig själva i skala 1:1. Olika raster byggs upp genom spår och avlagringar, och där de bilder som uppstår tillkommit genom godtyckliga färgavtryck från en yta till en annan. De bilder som uppstår är därmed varken utsnitt ur en större enhet eller medvetet refererande bortom vad de är. De representerar sig själva och är således varken närbilder eller överblicksbilder. Att påstå att ett avtryck av en handling visualiserar skala 1:1 är samtidigt bara en del av sanningen eftersom vi söker referenser, letar jämförelser, associerar, fantiserar och dikterar som ett sätt att skapa mening. Ett avtryck är inte en kopia, men väl ett spår av något fysiskt, något greppbart. Och spåren leder vidare mot nya bildassociationer och åter nya möjliga spår.
Galleri Olsson 2018
Se recension i Svenska Dagbladet
Se recension på Konsten.net
Se recension på Kunstkritikk